Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Också en debut av Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
SOPHIE ELKAN.
fönstret. Det var inte mycket att se. Svartnade
tegeltak och vindspel till varuvindarna, skorstenar
och rännor. Regnet smattrade på de sluttande
tegeltaken och forsade genom rännorna med skrällande
fart, och stormen tjöt genom skorstenarna. Hvad
skulle jag skrifva? Ämnen fattades ingalunda, men
egna upplefvclser och funderingar ville jag ej
prisgifva — jag hade också starka misstankar om att
de ej voro akademiska. Ej heller skulle innehållet
förråda min ålder. Jag hoppades nämligen, att onkel
Adam skulle bli så slagen af mitt poems
förträfflighet, att han ej skulle sätta in det bland
barnbidragen utan på en mindre komprometterande
plats, kanske rent af skicka det direkte till
Akademien.
Jag såg mig omkring i rummet. Där fann jag
intet inspirerande. Jag såg åter ut öfver taken.
Och ögonblickligen kom inspirationen. Jag
skref med af ifver skälfvande hand:
»Må stormar ute rasa
De störa ej min ro —
Jag sitter vid min brasa
Lugn i vårt trefna bo!»
Det fanns ingen brasa i rummet, och det
oroade mig, ty jag var ett mycket samvetsgrant barn.
Men så tänkte jag på något, som kallades »den
poetiska friheten», och hoppades att detta måtte
vara en sådan. Ty det kunde aldrig bringa lycka
att narras. Men jag skulle naturligtvis be om en
brasa, då jag renskref poemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
