Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Också en debut av Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCKSÅ EN DEBUT.
67
tviflan och visste ej hvad göras skulle. Ändtligen satte
jag mig ner och skref till onkel Adam, att mitt förra
bref hade råkat vilse, att det innehållit detta poem
Ovädersång, som jag hoppades onkel Adam skulle
tycka om.....
Så var det åter samma ångest och väntan. Och
åter var den långa månaden öfver och den långa
dagen inne. Då jag med darrande händer bröt
Linnéaomslaget, stod hjärtat stilla och golfvet
gungade. Så började hjärtat dunka med vild fart, och
det skymde för ögonen. Papperet rasslade, då jag
vände sidorna. Poemet stod där inte, men där
stod ett svar i breflådan till S. S. Det skimrade
för ögonen, så att jag ej kunde urskilja orden. —
Jag dröjde en stund, tills det värsta fladdret var
öfver. Så läste jag svaret, där stod:
»Linnea kan icke nu i det vackraste
solskens-väder intaga en Ovädersång ... kanske till hösten.»
Mina darrande händer släppte Linnea–––––
Jag kände det som om jag blifvit brännmärkt
för lifvet. Som om jag ej kunde öfverlefva det.
Jag trodde att alla hade genomskådat signaturen,
att hela staden talade om detta. Jag ville inte gå
till skolan — jag trodde att kamraterna jämt och
ständigt liksom jag själf upprepade de hemska orden:
Linnea kan icke. ..
Det skrämde mig att de ingenting frågade,
ingenting sade mig om detta. Det var det värsta.
Det tysta föraktet–––––-Jag kände, att jag inte
kunde bära tyst förakt —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
