- Project Runeberg -  När vi började /
92

(1902) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min väg till diktning av Hilma Angered Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

HILMA ANGERED STRANDBERG.

vanliga händelser och människoöden, om hur folk
talade och tänkte under hvardagliga förhållanden.
Och stor konst måtte det heller inte vara. Hägrade
någon gång för min själ möjligheten af att själf en
gång iklädas de blå strumporna, så blickade jag
helt säkert öfver en trälande romanförfattarinnas
låga synkrets mot sublimare höjder. Vid 16, 17 år
kom det till en ordentlig kris. Jag erfor uppriktig
leda vid allt hvad prosaiska skildringar hette. Jag
försmäktade efter det osägbara, det outgrundliga,
efter att se himmelen öppnas och anden utgjutas.
Jag valde min andlig föda allt eftersom skrifternas
titlar lofvade »stora intryck». Och under det jag
frossade ömsom af »Själens hälsa», ömsom af
Stag-nelii allra obegripligaste och just därför allra
himla-burnaste stanser, tyckte jag mig riktigt höra, hur min
själ växte. De erfarenheter man väl egentligen kunde
vänta af lifvet lågo redan bakom mig —
naturligtvis! Nu var min ande i behof af att helas i de
rena idéernas sköte. Till och med hos Almqvist
fann jag för mycket handling, själfva hans
abstraktioner ledo af en motbjudande, så att säga »vilja
utåt». Och jag minns, att då min far en dag
anbefallde »Prästmannen i Wakefields som en särdeles
läsvärd bok, log jag nedlåtande och tyckte
nemligen att hans smak var rätt tarflig. Lifvet själft —
det hade jag som sagdt vuxit ifrån. Hvad jag sökte
var någonting högre, någonting likt lifvets idé.

Så satt jag en klarblå dag på en blommande
äng och kände, att nu måste det blifva något af.
Nu stego dessa böljande förnimmelser af vår, af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:08:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/narviborja/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free