Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min väg till diktning av Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN VÄG TILL DIKTNING.
93
ungdom, af kärlek, tro och öfversvinligt hopp öfver
bräddarna, nu gällde det blott att skaffa dem
utlopp, att finna det fullödiga uttrycket för det hela,
urordet, ursymbolen, urbegreppet, korteligen det där
som alltid glidit mig ur händerna. Jag skakade
som af frossbrytningar midt i julivärmen, det sjöng
för mina öron: få se om du inte är en af poesiens
utvalda! Hvarför skulle icke redan det första
försöket kunna uppenbara denna saliga hemlighet?
Egentligen vore det ju blott en slump, ett trolleri,
här satt man tillreds som en strängad eolsharpa
för himmelska vindar att röra, och hvem kunde
veta, hvad det behagade dem att anslå?
Nu begynte en ursinnig bollkastning med rim
och meter, ett trånsjukt famlande bland »sfärer»
och »æoner» för att få fäste i något där uppe på
oändlighetens blå himmel, där jag såg diktens alla
stjärnor gå sin gång så säkert och — Herre Gud —
så nära, att det inte borde vara stor konst att fatta
tag i dem.
Men tomhändt var jag och tomhändt förblef
jag. Hvarje gång min själ piskades ut om sina
gränser, bar det naturligtvis nedför i formlöshetens
dunkel och under en svindlande förnimmelse af
oförmåga, som gaf kvalm och leda. Då blef jag
vred och förvandlades i mitt sinne. Jag slog
handen i björkstammen, jag stödde mig mot och ropade:
Nej, jag skall i stället bli författare, det skall ni få
varsna. Hvilka »ni» detta grymma hot gällde, är
okändt. Om det ej kunde vara de där sfäriska
vindarna, som trilskades med att inte vilja spela på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
