Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min väg till diktning av Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 HILMA ANGERED STRANDBERG.
lönkrögeriofoget och slikt, fick jag medhåll af
kyrkfolket, och när jag tog det prästerliga regementet i
upptuktelse klappade de mondäna sina händer. Men
som sagdt min person var fridlyst.
Den tid kom, då detta väckte min oro. Var
jag falsk? Eller feg? Böckerna sade mig, att
striden för sanning och människorätt där ute i världen
brann med full låga, och här gick jag och talade,
och mina ord gledo tillbaka som vågorna från
hällen. Jag måtte ej tala tillräckligt tydligt.
Det var nu länge sedan jag författat ens minsta
grand. Till det hade jag lefvat alltför starkt.
Dessutom tålde jag ej se för mina ögon min forna
alstring. Jag gick där bidande i skaparfeber, som
ökades för hvarje dag.
Och när bördan af samlade intryck blifvit tung
nog, föll den af sig själf ifrån mig.
Ett mer än vanligt praktfullt »kyrkfall»,
utslag af den schartauanska metoden att handskas med
själar, gaf den nådestöten. Det rörde ett kändt
spioneri- och angifvelsesystem, hvarigenom
prästerskapet inhåfvade kunskap om händelser och
förhållanden i byn — upplysningar, dem man ofta tog
sina mått och steg efter. Så hade en syndare, hvilken
under veckans lopp tagit sig ett mindre rus, blifvit
förmenad att undfå nattvarden, och då han lifligt
protesterat — helt enkelt förbigåtts vid själfva
altarrunden. Jag hörde om saken genom
ögonvittnens mun. Och då vid denna tid det riksbekanta
kriget mot nykterhetsföreningarna fördes som allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
