Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min väg till diktning av Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN VÄG TILL DIKTNING.
105
såg mig vidare böra sätta min fot inom deras
tröskel. Andra skyndade ur min väg, tydligen rädda
att genom visadt deltagande gifva sig sken af att gilla
upprorsmakaren. Ett par uppriktiga själar
förebrådde mig under tårefloder den ogärning, jag
begått. Och så blef det småningom fullständigt tomt
omkring mig. Min ställning fastslogs. Mellan mig
och byns invånare var verkligen allt slut. Ensam
gick jag och ensam kom jag. Min egen tjänstflicka
slets mellan tillgifvenhet för mig och fruktan för
att mista sitt forna rätt höga anseende som min
uppassare. Den käraste vän jag ägt, en af fisklägets
döttrar, vid tillfället frånvarande, skref till mig i
starkt upprörda ordalag: »För människan kan jag
ännu hysa tillgifvenhet, skriftställarinnan afskyr och
fruktar jag.» Men en sådan tudelning af känslan
har sig ej så lätt. Och jag återsåg henne aldrig.
En dag kom min tjänare inrusande och bad
mig gråtande stanna inomhus, emedan folket hade
lagt råd om att stena mig.
»De tänka gömma sig i prången och kasta, när
fröken går förbi.»
Detta tog mig i hjärtat. I min ringa mån hade
jag sökt göra folket godt, där jag kunnat hade jag
hjälpt dem i sina bekymmer. Och nu skref jag ju
för dem och emot deras fiender. Jag sade flickan det.
Hon hängde med hufvudet.
»Inte kan folket läsa frökens historier. De bättre
sätta upp dem.»
Veckorna, som följde, voro mycket mörka. Jag
hade endast en välvilligt stämd familj att besöka.
När vi började. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
