Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min väg till diktning av Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN VÄG TILL DIKTNING.
107
Och så, efter erhållen ledighet från min tjänst,
ingick jag på ett år som medarbetare i Göteborgs
Handelstidning.
Där inne i staden fortfor jag att dikta med ämnen
från skären. Men i samma mån som berättelserna
började att väcka någon uppmärksamhet, växte
där ute hatets och ondskans strömoln till svarta
åskbyar. Man sände bref med hotelser. Jag vore
en yrkessmädeskrifverska, af hvem den bäst
betalande kunde köpa sina fienders undergång! Man
diktade ihop rörande legender om hur dessa offer
för mitt skandalbegär samtidigt varit mina
»välgörare» och gjort mig »oskattbara tjänster». Man
företog de gemenaste angrepp på mitt enskilda lif,
giftdrycker, hvaraf blott en droppe varit nog att
föra tillblandaren på tukthus. Dessa foster af en
låg och vild folkfantasi spriddes rundt om till lands
och vatten, burna vidare af samhällets främste, af
sådana som lika väl som jag själf måste insett
sladd-rets vanvettighet och grundlöshet. Öfverallt stötte
mina vänner på rykten, hvilkas upphofsman jag
naturligtvis aldrig brydde mig om att efterspana.
Ehuru de råa fablerna mer än en gång bland
personligen obekanta ställde sig hindrande i min väg.
Resande, som besökt fiskläget, påstodo att
stämningen där vore så hotande, att jag icke borde
återvända. Tanken var mig ytterst motbjudande.
På de minas böner sökte jag dock en annan
befattning, men när jag gick miste därom, blef jag
nästan glad. Som jag emellertid genom arbete och
själsskakningar blifvit ytterligt klen till hälsan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
