Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ungdomsvän av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
GEORG NORDENSVAN.
författarskap». Äfven nästa pjes fick min med de
goda anlagen begåfvade vän tillbaka — det lär ha
varit en allvarlig enaktare med modärnt ämne, men
om dess innehåll påstår författaren, att han numera
ej har minsta aning. Inte brydde han sig heller
om att bevara sina manuskript.
Men ett och annat, som borde ha fått stanna
i hans låda eller i kakelugnen, gaf han ut i
bokform. Det roade honom att skrifva, det gick
flytande, och han fick läsa i tidningarna, att han var
lofvande. Men nog måste jag förundra mig öfver
hans sorglöshet och öfver hans liknöjdhet för
framtidens dom.
Hans fel var naturligtvis det, att han ej tog
saken på allvar. Hans studier voro riktade åt
andra håll. Han målade i akademiens målarskola om
förmiddagarna under sex månader af året och
tecknade efter lefvande modell om eftermiddagen. Om
somrarna satt han, iförd en färgfläckig rock, med
paletten på tummen på en äng eller vid en strand
eller inuti ett gammalt slott. Han lefde i en
munter kamratkrets. Och på lediga stunder låg han i en
backe och läste Georg Brandes, Daudet, J. P.
Jacobsen och andra — när han inte läste Ibsen förstås.
Detta skede af tillvaron fick sin afslutning med
några månaders vistelse i Paris. Han gick där
under en innehållsrik vår och såg på lif och konst,
försökte också att tänka en smula. Följden blef,
att han låste igen färgskrinet — han har sedan
aldrig öppnat det. Målarparaplyet gick i arf till
en kamrat, och en annan målade en incroyable
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
