Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ungdomsvän av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
GEORG NORDENSVAN.
tänka. Man ville ej nöjas med att skrifva sagor i
ändamål att roa eller att skrämma sin läsare.
Litteraturen borde debattera tidens stora och smärre
frågor, den hade ej rätt att kringgå och förbise
tillvarons skuggsidor, att blunda för hyckleri och
humbug, att förhålla sig skeptisk och likgiltig, när
det gällde rätt eller orätt, förnuft eller oförnuft. Det
var »världsförbättrarbråkets» tid. Man hade då en
mängd illusioner, och man var naiv i sin tro på
den morgonrodnad, upplysning och intelligens skulle
sprida öfver världen. Det var framsteg man ville
— och den ljusa tron på framtiden borde i alla
händelser ej behöfva anses straffvärd.
Jag skall här ej ingå på 80-talets litterära historia.
Jag vill endast betona, att det var ytterst föga
sammanhållning bland författarne och att klickväsendet
inom »det unga Sverige» existerade endast i
belac-karnes fantasi. Det var lika många hufvuden och
viljor som där var personer, och det enda bud, man
lydde, var den enkla maningen: Sök dig själf och
var dig själf!
Om jag skulle göra hvad jag aldrig gjort,
nämligen taga en repetitionskurs i de arbeten, jag skref
på denna tid, så skulle jag naturligtvis i dem finna
mycket att anmärka på, men jag skulle ej ha hjärta
att tänka något fult om viljan i dessa böcker. De
handla — det mins jag godt — om striden för
personlighetens rätt, om karaktärens uppfostran, om
halfhetens förbannelse. Detta deras innehåll kan
inte kallas synnerligen originellt, men det har jag
heller aldrig påstått. Att det haft intresse för mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
