Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SAGA OM EN SAGA.
151
så liten tro på sig själf, att hon ej kunde komma
till något beslut.
Ändtligen, jämnt åtta dagar före inlämningstidens
utgång, beslöt hon sig för att taga ut ur romanen
fem kapitel, som hängde så tämligen samman, att
de kunde tagas för en novell, och täfla med dessa.
Men dessa kapitel voro långt ifrån färdiga. Tre
af dem voro nödtorftigt författade, men till de
återstående två fanns knappt ett utkast. Och så skulle
ju alltsammans skrifvas rent.
Därtill kom, att hon ej var hemma hos sig just
då. Hon hälsade på hos sin syster och svåger, som
ännu bodde kvar uppe i Värmland. Och den, som
är kommen för att under en kort tid hälsa på kära
vänner, kan ju ej tillbringa sina dagarvid skrifbordet.
Hon skref alltså om nätterna och satt hvarje
natt i den veckan uppe till fyra.
Ändtligen återstod endast ett dygn af den
dyrbara tiden. Och ännu voro tjugu sidor kvar att
författa.
Detta sista dygn voro de bortbjudna. Hela
familjen skulle resa och ligga borta under natten.
Hon måste naturligtvis följa med de andra.
Till sist tog gästabudet slut, och hon satt och
skref på natten på det främmande stället.
Ibland blef hon rätt underlig till mods. Stället,
som hon besökte, var just samma bruk, där den
elake Sintram hade bott. Ödet hade på ett
underligt sätt fört henne dit just den natten, då hon hade
att skrifva om honom, som satt i gungstolen och
vaggade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
