Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 VERNER VON HEIDENSTAM.
frukt. Alla ha de rätt och fast jag nu kan se, när
äpplet är svartätet af mask, och fast jag kan sitta
svårmodig, när andra sitta glada, förundrar det mig
hur föga jag i grunden förändrats sedan min
barndom. Intet af hvad jag sedan läst eller hört har
ens för en timme förvandlat mig, utan
omgestaltningen har ägt bestämda inre rötter i
barndomsintrycken. Som jag ser världen nu, så såg jag den
också då, fast i mer obestämd och rosenfargad
morgondimma. Hvad jag älskade då, det älskar
jag nu, och som jag då var, så är jag nu.
Barndomsintrycken äro kärnan och de växlande
far-gerna öfver pannan äro endast skenet från ljus,
som andra bära förbi, små ljus och stora facklor.
Allt mindre tror jag på de olika åldrarna i
människans lif. De gälla endast hennes hår, som blir
hvitt, hennes händer, som bli förvissnade, hennes
rygg, som blir krokig. När hennes timglas är
utrunnet, är det ett stort barn, som läggs till hvila
hos sin moder jorden.
Verner von Heidenstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
