Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
OLA HANSSON.
de ena som de andra ha sina sensibilitetspunkter,
sina halfmjuka ställen samt ställen, där huden
hårdnat eller förbening inträdt. När
sensibilitetspunkten träffas, vibrerar genast den personlighetens bas
och den jagets innersta omedvetenhetskärna, som
Bourget och Ribot beteckna såsom »Tarrière-fonds»,
»1’animalité primitive», o. s. v.; sensationerna ledas
direkt öfver dit, och skapandets akt begynner.
Blott en viss grupp sensationer förmå spela
denna roll af primus motor vid den konstnärliga
alstringen hos en diktare. Liksom denne i sin
egen organism har döda ställen, punkter utan
känslighet, finns det äfven inom sensationernas värld
hela grupper, å hvilka han öfver hufvud taget icke
alls reagerar. Vid sidan af denna sensationernas
kvalitet är deras kvantitativa halt en företeelse af
stort och egendomligt intresse vid det dikteriska
skapandet. Under min studenttid i Lund höll
Herman Bang ett föredrag om Turgenjeff, hvari han på
sitt suggestiva sätt berörde detta spörsmål;
intrycket af hans anförande var så djupt och varaktigt,
att det ännu sitter kvar i mig och att tjugu år icke
förmått utplåna det. I själfva verket gör sig den
utanför stående ingen föreställning om, med hvad
för minima intryck — materielt sedt — en diktare
kan arbeta. Det är i många fall en för alla utom
för diktaren själf osynlig process; en sensation, som
ögonblicket rymde, kan fortfara att vibrera inom
honom i allt vidare ringar, tills ett diktverk växt
fram därur och på en gång står där i hela sin
mångfald och realitet såsom ett stycke objektiv värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
