Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
OLA HANSSON.
vara viss om, att ingenting stannar i kontakt med
det nya gryet och ingår däri såsom ferment, hvilket
ej eger släkttycke med detsamma. Det unga
diktar-ämnet njuter på sätt och vis sig själft i en sådan
lektyr; den löser det bundna i honom och
efter-lemnar i djupet af hans varelse en oro, som halft
är smärta och halft njutning och som genom många
fina och osynliga kanaler kan utmynna i eget
skapande.
För mig kommo de bestämmande litterära
intrycken från Danmark och Frankrike. Hvad som
låg bakom tidpunkten för dessa intryck var mer
vanlig skola; man lärde ett och annat, intresserade
sig mer eller mindre lifligt för det ena eller andra;
men aftrycket utplånades raskt igen; det blef intet
kvar i mig, som lefde med i mitt eget personliga
lif såsom människa och diktare. Sådan var den
roll, som nästan hela den äldre inhemska svenska
vitterheten spelade i min litterära utbildning; när
jag försätter mig tillbaka till dessa mina tidigaste
ungdomsår och försöker att på den inre
återerin-ringens väg framkalla de befruktande sensationer,
jag mottog från böckerna, har jag ovillkorligt
framför mig bilden af en färglös himmel med bleka
stjärnor. Blott ett par lysa med starkare glans; de
bära namnen Stagnelius och Almquist. Helt
annorledes djupt och varmt var det eko, hvilket väcktes
i min själ af sången från Kalevalas och de tusen
sjöarnas land. Den vederhäftiga innerligheten hos
Runeberg med dess doft af markblomma och
folkvisa och Topelius’ spröda men känsliga versmusik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
