Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
OLA HANSSON.
finaste egenart i en hemmadräkt, som själf var den
utsöktaste konst och hvars gratiösa och behärskade
naturlighet framhäfde densamma dubbelt. Med sin
varsamma hand och på sitt stillsamma vis lyfte
han tillika täckelset för en hel dold grupp af de
sinnligt-själsliga känslornas flora; den värld, där
det lekande barnet Eros dref sitt själfsvåldiga men
oskyldiga spel och som dittills förlagts till den flacka
ytan af mannens och kvinnans natur, tedde sig med
ens med tunga slagskuggor och outgrundliga djup
och sträckande sig ända ned till den väsendets
botten, där lifsödena afgöras. I. P. Jakobsens
betydelse för den unga danska författargeneration,
hvilken med 80-talet framträdde i litteraturen, och
för mig själf, behöfver väl ej närmare skildras. Han
var den store läromästaren; och på ett djupare och
särskildt vis. Han var ett mönster, — icke till
efter-härmning, men till efterföljd; arten af hans snille
uteslöt det förra, liksom hans karaktär som
konstnär manade till den senare. Hans ouppnådda och
enastående stil lyste vägen; den visade oss unga
adepter, hvad för ett ädelt stoff vi arbetade i och till
hvilken fullkomning det kunde sofras och formas
under respektfulla händer. När han tog ut den
ömtåliga skiflningen i en mänsklig känsla eller i en
naturstämning, sönderdelade den än yttermera och
med sin säkra blick och hand målade upp äfven
dessa skiftningar af en skiftning, så lärde han oss
därmed, hur det dikteriska instrumentet under
outtröttlig tukt och ans kan förfinas och gripa ut
öfver den hvardagsbundna materiens gränser. Såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
