Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
PER HALLSTRÖM.
att finna ut kärnan af verklighet. Och genast jag
lärde mig läsa, blef böckernas värld för mig den
viktigaste. Jag slukade allt hvad jag kom öfver,
och i synnerhet om det var vers, var mig ingenting
osmältbart — jag erinrar mig, att jag vid sex års
ålder kände mycket djupt för Wilhelm von Brauns
salfvelsefulla gammal-syndare-lyrik och fick ögonen
fuktade af hans klagan att ha förlorat sin
barnarenhet, ehuru det var mig obekant, hur han burit
sig åt för att göra det. »Frithiofs Saga» var min
förtjusning, i synnerhet den något sentimentala
»Återkomsten», och jag kan ännu höra mig
deklamera om »lögnen i kvinnoskepnad», utan att jag
för resten utsträckte denna bittra syn till lifvet
omkring mig. Men den grekiska mytologien, som jag
gjorde bekantskap med i »Nösselt», blef det
egentliga hemmet för min fantasi. Där fanns
konturteckningar af antik skulptur och gemmer, där fanns
långa ramsor ur Homeros och Ovidius, alltihop
bet sig fast. När jag året efteråt började skolan,
blef jag förtjust i en kamrat, därför att hans starka
och bredaxlade kroppsbyggnad påminte mig om den
farnesiske Herkules. Jag närmade mig honom,
beredd att lägga armen om hans hals, och förtrodde
honom orsaken till min sympati. Men det var en
praktisk och manlig natur, och i vårdslöst förakt
för mitt prat kastade han mig med hufvudet mot
en kullersten, hvilket dels bibragte mig motvilja mot
honom och hans prototyp, dels en misstanke, att
man kanske borde behålla sin fantasivärld för sig
själf, dels slutligen en stor kula i pannan. De båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
