Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SPARF I TRANEDANS.
203
Men en bekymmersam och trist tid var det alt vara
helt ung och helt ensam i.
Det blef missnöjets tid; hos oss sammanföll
den ju också med reaktionens seger på alla yttre
maktområden; politiskt klent begåfvade och föga
uppöfvade som vi voro, kunde vi icke vinna nog
stor revanche ens i ord mot egoismens och
idélöshetens triumf, vi hade att se medelmåttan växa sig
tjockare och dumheten dummare. Ty när de ideellt
väckta slungade från sig idealitetens missbrukade
namn, förlorade de andra hvarje skamkänsla och
hvarje hänsyn till begreppet.
I egentligt estetiskt afseende var det också, trots
en del upprorisk liflighet, slummerns tid. Man
målade husen dygråa och satte nästan svarta gardiner
för fönstren och visset skräp i hörnen innanför.
På sommarnöjena grälade familjernas tvenne läger
med hvarandra framför rödbruna växtgrupper utan
blommor. Kanske var man därför icke mindre glad
då än nu, men högtidskänsla var det ondt om, och
den hvardag, som ju alltid fyller sex af veckans
dagar, adlade man knappt till skönhet i
uppfattningen.
Skall jag nu vända mig till mig själf, så är bara
det att säga, att jag genom trycksvärtan lefde med
i allt detta, disputerade som alla andra, härmades
och kände min vanmakt, flydde in i min poesi och
otillfredsställd ut igen, och ensam med
solnedgångarna öfver Mälaren under mig skref mina
dikter för att förströ mig för stunden och lära mig
för framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
