Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
PER HALLSTRÖM.
het, dels emedan det tycktes mig, att en
författares dåliga humorer oftast borde vara hans
privatsak.
Resultatet blef för ett ytligt betraktande, och
något annat kan ju en debutant icke räkna på,
alltför brokigt och förvirrande för att lämna en
bestämd behållning. Det var ju också ingen helhet
och klarhet på botten. En enslings kringirrande i
förhållanden som icke passade honom, en gosses
strid med den reella världen och flykt ur den på
vägar dem andra banat. Allt var förarbeten men
intet verk.
Vidare kom därtill, att jag i hela min formella
behandling stod på främmande mark, och kanske
hade också mitt språköra lidit af att allt för mycket
uppgå i främmande tungor. I svensk vers fordrar man
först och främst välljud, ibland endast det, och hvad
jag sökt nå, var plastisk åskådlighet. Slutligen råkade
min bok bli synlig i samma vecka som Gustaf
Frödings »Guitarr och dragharmonika», den mest
omedelbart vinnande af alla senare debutböcker. Som
han hade allt hvad jag saknade och det mesta af
hvad jag hade att bjuda, var det icke underligt, att
jag blef undanskymd eller offrad vid hans fötter.
Lyckligtvis var jag själf lika ifrig beundrare af
honom som någon annan.
Där stod jag alltså med min opåaktade bok,
lika långt kommen som när den ännu låg i mina
lådor, lika ensam, med trycket lika tungt öfver mig
och framtiden lika oviss, och min stolthet, som
icke var liten, tämligen hårdt blesserad. Jag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
