Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt omkring oss. Det är naturligtvis svårt att
närmare beskriva det, då det så nära berör just
det obeskrivbara. Det är som om en skranka föll
och vi nådde en ljus undervärld, och på samma
gång genomströmmas vi av den vissheten, att
just denna värld är den sanna verklighetsvärlden.
Det är väl inte värt att behandla saken
alltför mystiskt. Många ha beskrivit ett sådant
tillstånd, olika efter sin egen naturell. Den som
enligt mitt förmenande tydligast talat ur den
känslovärlden är amerikanen Walt Whitman. En
robust, genomsund, kraftöverströmmande
personlighet. Direkt mötsats alltså till Novalis,
ytligt att döma. Och dock har han så ofantligt
många beröringspunkter med honom — det
finns uttalanden av dem båda, som kunde
stå som fullkomliga parallellställen. Ty de ha
talat ur samma värld! För Whitman uppträdde
detta ”kosmiska medvetande” också helt
plötsligt under en avgörande vändpunkt i hans
utveckling och i samband med kärleken (under
New-Orleans-vistelsen och därmed förknippade
ännu ej fullt utredda förhållanden).
För att återgå till Novalis: Dessa känslor av
medvetande på ett annat och vidare plan gåvo
hans självrannsakande ande mycket att göra.
Novalis var en människa, som noga övervakade
sig själv. Ingenting fick undgå honom. Och nu
under tiden närmast efter sin Sophies död kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
