Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämnad, rytmerna tillhörde så gott som
organismen, det övriga arbetet var mera av rent
mekanisk art.
Dock må vi inte ringakta Hölderlins inlägg i
arbetet, men snarare stå undrande inför detta:
en bruten man, som lyssnar ut de finaste
skiftningar i ett främmande konstverk. Hur måste
inte sångerna ha sjungit i blodet hos denne
drömmare; allt vad han skrivit, hade han förut
känt pulsera inom sig. Rytmerna voro hans liv.
Hela romanen Hyperion, eller i alla fall stora
partier av den, hade lätt kunnat sättas i jamber
och daktyler, likaså prosapartierna i
”Empedok-les”. De sällsamma strofer, som tillkommit
under vansinnesperioden, bära vittne om samma
inneboende känslighet för rytm, men till dem
kommer jag senare.
Rytmerna bodde kvar hos Hölderlin som sagt,
men det innersta upphovet till sångerna, och det
som ger dem deras värde, själva känsloflödet,
kom allt mera sällan, när ödsligheten började
kringgärda honom. Detta hemlighetsfulla, som
också är lyckliggjort med namnet ”genius” eller
”sånggudinna”, och som tyckes komma från
rymder långt, långt utifrån eller från djup långt,
långt inne i vårt innersta, detta hemlighetsfulla
känslosvall började övergiva honom, hans
”genius” syntes vilja vika bort från honom. Han
anade det, han sörjde, han var förtvivlad över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
