Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olympen; i honom finner Hölderlin en
lidelsefri ödeskamrat, som han gärna velat avundas.
Och där är dikten ”Chiron”, en ny upplaga av
”Den blinde sångaren”. Mycket mera dunkel och
inkrånglad än den ursprungliga som helhet
betraktad, är likväl det hjärteskärande i klagan
efter ljuset med större djup och påtaglighet
uppfattat. Begynnelsen bara visar det, flämtande
klagar Chiron t
Var är du, du som tövar, som ständigt flyr,
när dig min trånad fattar? Var är du, ljus?
Väl är mitt hjärta vaket än, men
natten i bävande famn mig sluter.
Och ytterligare litet nedanför med en stegring:
— — — — — — Var är du ljus?
Väl är jag vaken än, men hjärtlöst
famna mig kvävande nattens armar.
Några självständiga antika strofer ha också
bevarats från vansinnesperioden. ”Sapphos
svansång” hör till de bästa. Här var återigen ett öde,
som Hölderlin kunde fördjupa sig i med
medkänslans hela ljuvhet. De sista orden äro som
en bön ur hans egen mun:
I, lena tårar, släcken mitt ögas ljus
ej ut. Låt något, om ock ett minne blott
få leva kvar, att den må bliva
tröstad och hoppfull, min gång mot döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
