Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, vilken glädje människorna fått till del;
vid havet vandra ensamma. Ro och lust
och lycka blomstra ur vår sundhet.
Skrattet sig blandar i vänners samspråk.
I stor utsträckning använde sig Hölderlin
under vansinnesperioden av rim — en återgång
alltså till ungdomstidens uttrycksmedel. Men
sväller dikten ut till mera än några korta rader,
så framträder det bristande i
kombinationsförmågan särdeles tydligt: abrupta övergångar,
som ofta stöta i det komiska, ett bekvämt
rim kan ge uppslag till högst oväntade
vändningar. Med god vilja kan man dock finna ett
visst osökt behag i följande dikt, av vilken jag
dock blott citerar de tre första stroferna. Den är
antagligen nedskriven på hembygdens kyrkogård,
där gamla fruktträd sträckte tunga grenar ut
över gärdesmurama.
Du plats med orört gräs, så värd vår dyrkan,
där under vårdar ligger kvinna, man,
dit vännen leder sist den vän han fann,
där kvällglans färgar rutorna i kyrkan.
Hur vänt hos dig, när middagshimlens lykta
om våren lyser, då din mark är våt,
när molnen vila tunga, när de flykta,
när dagen sjunker undan i sin ståt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
