- Project Runeberg -  Skapande liv. Studier och bekännelser /
103

(1929) [MARC] Author: Arnold Norlind
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att motstå alla tidssjukdomar, dem vördar
man, men dyrkar aldrig (åtminstone mindre,
sällan, och då inte med så mycken tanke på
personligheten. Det är lätt att förstå vem jag
tänker på: Goethe.) Men det sjukliga har alltid
haft sådan tilldragningskraft på oss. Är det vår
drift att skydda och värna, eller vad är det?



Jag måste säga något om Rilke, särskilt nu
med tanken på ”Stundenbuch”.

Jag tycker mycket om Rilke, det kan jag ju
inte annat. Men det synes mig han är en
av-slutningsgestalt. Hela den gamla tidens
mäktighet, ”Wucht”, ligger över honom och hans
Stun-denbuch. Men också hela den gamla tidens
trötthet. Det är inte jubel från en man som skådar
framåt, men fullt upp av d e n s prövande,
profetiska lugn, som har något att skåda tillbaka på.
Det är en övermätt kultur, som samlar sig och
grundar över sig själv. Det är så mycket att se
tillbaka till, guldålder och kopparålder,
praktpalats och ruiner § tung och mäktig är tiden,
dess gryning ligger så långt, långt tillbaka.

Men aftonen är alltid nära gryningen — nästa
dags gryning. Och avslutningsgestalterna äro på
samma gång de som bebåda det nya. Naturen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:44:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/naskapande/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free