Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har ibland lust att stryka ut det föregående,
bestående, och bygga på ny grund.
Den känslan av litenhet inför den utplånande
naturen har Rilke fattat mästerligt. Vi leva
själva under en sådan kris. Det förra släktet
fick känna begynnelsen; vi själva kommer väl
mitt under brottet.
(Ett felaktigt ord kanske — det är nog inget
brott just, fast det tycks så, naturens gång är
endast en smekning. Och samma med döden.)
Rilke har ställen, där det andas. En jättes
lugna, fasta andetag. Evigheten andas, och
under tiden skiftar jorden gestalt. Detta är en stor
tanke att så omspinna världen och ändå göra
den stor.
Men vad som gör ens själ mörk, trots allt,
det är att man märker klosterfönstren och
klostermurarna, det är sällan man kommer där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
