- Project Runeberg -  Skapande liv. Studier och bekännelser /
111

(1929) [MARC] Author: Arnold Norlind
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så ofta händer det att man så av en
tillfällighet finner en vackert formad sats eller uttryck.
(Det kan vara äkta, ett utflöde av en äkta
känsla.) Så händer det ofta, att man glömmer
denna satsen, det var liksom bara något som
lyste till och slocknade, och man anstränger sig
förgäves att leta reda på den igen.

Man sörjer. Men månne man har rättighet
att sörja? Jag tror det knappast. Ty det
viktigaste är inte att finna vackert formade satser.
I varje fall är det endast sekundärt.

Det viktigaste är att äga de äkta
känslorna, att känna, känna. Och så — ja så skall
satserna och allt det andra falla en till. Och
något mer: är det en sådan sats som gått
förlorad för en, så kan man för det mesta draga
den slutsatsen: alltså var den ingenting värd.
Ty i annat fall hade den blivit bevarad. Eller
hade den återigen dykt upp ur känslornas hav,
föryngrad.

Allt vad som stigit upp ur havet har
oändligheten som ursprung, hör oändligheten till och
är väl förvarat.

*



Ett kaos som inte är något annat än kaos,
det ligger ingenting tryckande i det, det ligger
något hoppfullt, något förväntansrikt däri. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:44:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/naskapande/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free