Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nare tronade. (Jfr. Swedenborg: änglarna
vända alltid sitt ansikte till Herran.) ”Angeli” lyfta
oss, när vi ha övervunnit.
”Homines” — och Franciscus ser omkring sig
över jorden, som han älskade, och människorna,
som han älskade ännu innerligare — det är det
som kämpat, det strävande, tunga steg ofta,
men fast och sammanbitet. Homines, det ligger
krav i det ordet, visst skall du trampa på allt det
som vill draga ned dig, du har ett klarhetsmål,
du skall övervinna. Och lyftas igen, förrän
man får det fasta greppet om målet.
”Demones” — det är den påtagligaste av
krafterna för oss, den vill rycka oss ned.
”De-mones” — och Franciscus ser återigen ut över
människorna, ser in i bakgränderna, tycker sig
se i människohjärtana också, med allt det orena
som samlat sig där liksom på grändernas
gatstenar — ja det är också en ”kraft”. Och återigen
bli vi viljelösa, då vi äro i dess våld. Om de
andra två makterna vore utsläckta, så skulle vi
föras kring i brännheta, vilse virvlar.
Demones — det måttlöst ängsliga
kringirrandet. Homines — det lugna målmedvetna
framåtskridandet. Angeli — det jublande upplyftandet
mot klarhet.
Det har då funnits frön förut, och när
jordmånen genom glädjens och lidandets
erfarenheter blivit beredd, kunde Dantetanken uppspira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
