Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske de första gångerna dock ”vägen och
medlidandet” blir för övermäktiga hinder. Utan
tvivel så, ty Dan tes Inferno är inte en enstaka
vandring utan en tankesammanställning av
många. Men det går lättare, lättare, och så når
man också en gång det allra djupaste, det ondas
rot, där förkroppsligandet av det onda sitter.
Bortom det — där går vägen åter uppåt mot
stjärnorna.
Ett allvar vilar över Purgatorio — solen
lyser där. Det går mindre lätt uppför dess
branter, mindre hastigt. Det är besinningens rike,
det är något som fejas och renas för att bli
en riktigt vacker boning åt vad som sen
kommer, den verkliga glädjen.
Var dag ett Inferno — å bättre: var dag ett
Inferno och ett Purgatorio. Mönstringen —
eller utmönstringen — bör gå snabbt. På ilande
farkoster över vattnen: på vidundervingar över
djupen — och så betänksamt uppåt, tryggt
uppför Reningsbergets avsatser. När dagen svalkas,
väntar vilan, trappavsatserna ge en hård men
tillförlitlig bädd — långt nedanför svallar ett
hav, och därovanför, bakom Lethe, väntar
Matelda och sen den ljuvaste synen, Beatrice.
Var dag ett Inferno och ett Purgatorio.
Paradiso — nej, där är det inte tal om något
mätande med tidsmått. När allt, som tyngde, någon
gång helt kan kastas bort, då kommer hänryck-
11. — N o r lin dy Skapande liv.
IÖI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
