Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste det inte vara ett visst system i ett
övervinnande som detta? Planlöshet duger inte, lika
litet som det duger vid ledandet av en
drabbning. Sammanfattning alltså: Inferno är
ickejagets rike, men vill vara jagets, deras jag som
”vil vaere sig selv nok”.
Efter den grundliga insikten om vart det
leder, när icke-jaget får härska, kommer som en
nödvändighet arbetet på lösslitandet från
detsamma. Det blir också en rening, ty det innersta
kommer då fram som ur en smältugn. Om
Inferno var omöjlighetens, det absurdas, det
illusoriskas rike, så är Purgatorio
möjligheternas riike.
Paradiso är då verklighetens rike.
Deras som ”vil vaere sig selv”. Men självet är i
detta fall det innersta, renheten oförfalskad.
I Inferno betraktar Renheten sig själv som
skild från illusionen. I Purgatorio visar den väg
mot sättet att vinna denna skilsmässa, och i
Paradiso betraktar den sig själv som det enda
verkliga.
Märk vad Ibsen säger: ”at vsere sig selv er
sig selv at döde” och jämför det med Goethes:
Und so lang’ du das nicht hast
Dieses: S t i r b und werde
Bist du nur ein trüber Gast
Auf der dunklen Erde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
