Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för låt oss säga fyra och ett halvt århundrade
sedan var Atlanten verkligen en folkklyfta, låg
där oöverskriden som den dåvarande ekumenens
ytterrand. De brittiska öama t. ex., som nu äro
belägna i kulturvärldens mitt, lågo då ytterst ute
vid randen; mot Irlands kuster i väster slog
ju den stora Okeanos med sina hemlighetsfulla
vattenvidder och aldrig beträdda sagoöar. Det
kulturhav, dit ”hela världen” d å graviterade,
var Medelhavet; det gömde då ekumenens
kärnområde.
Ej fullt två tusen år hade Medelhavet varit
världens hjärta; gå vi i tankarna längre tillbaka,
finna vi andra geografiska faktorer
dominerande. Söder om Medelhavet och tvärs genom hela
Gamla världen bort mot Kina sträcker sig ett
bälte av öknar och stäpper. Där floder
genomkorsa detta ödemarksbälte, bildas fruktbara
oaser; särskilt är det på två ställen dylika
jätteoaser förekomma, vilka haft mera betydelse än
de andra: Nilens och Eufrat—Tigris’ dalgång.
Dessa tvenne oasländer, Egypten och
Babylo-nien, äro dessutom belägna just där, genom
inträngande havsvikar, näset mellan Medelhavet
och Indiska oceanen blir som smalast. Härmed
ha vi kommit så långt tillbaka som
hävdateckningen brukar gå, ty till dessa landoaser brukar
man lokalisera kulturens ursprung — och vi.
kunna nu vända om, fortskrida i kronologisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
