Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strukturen är god, och det ligger mening
bakom den. Vi ha återigen efter långa perioders
avbrott fått ett världsrike av samma art som
det romerska, ett rike som samlar nationer och
organiserar dem till en intressegemenskap.
Man frågar sig: har organisationen utsikt att
äga bestånd? Inför den skälvning, som nu går
över världen är det naturligt, att man står oviss.
På något håll väntar man en katastrof med halv
eller hel skadeglädje, på ett annat håll fruktar
man densamma, på ett tredje håll står man med
undran som inför ett naturens nydaningsarbete,
som kan medföra förintelse eller tillväxt åt ett
människoverk.
En sak vill jag dock visa hän på, som kunde
antyda, att vi nu ha större utsikter än förr, trots
allt, att se ett allomfattande världsdominium
konsolidera sig. Motsatsen mellan ett kontinentalt
och oceaniskt välde är ett av den historiska
utvecklingens särdrag. England—Ryssland utgjorde
en sådan motsats, som länge skrämde. Nu
existerar den ej mer. Däremot kan man hänvisa till
en intressegemenskap mellan England,
oceanväldet, och den främsta kontinentalmakten för
närvarande, Amerikas Förenta stater. Därmed
har ett nytt tillskott kommit till den så att säga
magnetiska kraft som samlar sig kring
Nordatlanten. Ty U. S. A. graviterar också dit.
Och det är att märka, att denna stat, en kom*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
