Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om tavtologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också igenom; ja, det gjorde de. Men de voro också
väl körda; ja, det voro de!»
Vända vi oss till vårt hvardagliga språk, så finna
vi lätteligen där en mängd tavtologiska småsmulor,
med hvilka vi alla krydda vår prosaiska
husmanskost. En svag poetisk afglans hvilar ännu öfver de
icke få bland dessa uttryck, hvilka äro försedda med
något slags rim, vare sig det moderna, men i detta
fall sällsynta slutrimmet, t. ex. uttrycken hell och
säll!, rubb och stubb (en öfverflyttning af tyskans
rumpf und stumpf), i sus och dus, krig och örlig
(för äldre örlog; jämför örlogs-man, -flotta);, eller den
ålderdomligare och äfvenledes sällsynta »assonansen»,
t. ex. på vägar och stigar, med hugg och slag,
jämt och samt, ditt och datt (från plattyskans dit
unde dat, högtyskt dies und das), kors och tvärs;
eller ändtligen den urgamla, talrikt representerade
»alliterationen», där rimmet bildas af lika
begynnelsekonsonanter, men olika begynnelsevokaler. Sådana
fall äro bl. a.
få till arf och eget, akta och ära;
göra bot och bättring, med buller och bång,
blott och bar, bo och bygga, bjuda och befalla;
med fals och flärd, i flock och farnöte (d. v. s.
sällskap), fager och fin, frank och fri;
gammal och grå, gå och gälla (där
alliterationen numera är en död sådan i följd af g-ljudets
öfvergång till j-ljud);
hus och hem, hel och hållen (d. v. s. bibehållen);
krona och krans, korn och kärna (död
alliteration, sedan k-ljudet öfvergått till tje-ljud),
klappadt och klart;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
