Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om skrift i allmänhet och svensk skrift i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de visserligen kunna förklaras, men endast i
jämförelsevis ringa mån försvaras[1]:
1. Skriften återger ofta det forna svenska
uttalet och har, då detta under tidernas lopp på
mångfaldigt sätt förändrats, icke genom vidtagande af
motsvarande förändringar bragts till öfverensstämmelse
med det nya uttalet. Detta är förklaringsgrunden till
de flesta oegentligheterna i vår skrift, t. ex. till
stafningarna hjul, hvem, djup, gjuta, ljus, stjäla, skina,
kind, göra, varg, vagn m. fl., hvilka alla för några
hundra år sedan voro goda uttryck för det dåtida
uttalet. Den, som anser det vara nyttigt, att vår
nuvarande skrift på detta sätt stundom anger icke
det nutida utan det forna uttalet, säges hylla
härledningsgrundsatsen eller den etymologiska (=
som anger ursprunget) stafningsgrundsatsen. Detta
uppfattningssätt saknar emellertid allt berättigande. För
den efter ordens ursprung forskande vetenskapsmannen
är det påpekade förhållandet i alla fall kändt, och för
honom äro därför dessa medelst stafningen gjorda
antydningar öfverflödiga. För den stora massan, hvars
gagn en praktisk skrift har att i första rummet
tillgodose, äro de nämda upplysningarna — hvilka för
öfrigt icke utan särskild undervisning till sin rätta
betydelse uppfattas — värdelösa och bereda sålunda
alldeles onödiga svårigheter vid skriftens inlärande.
2. Vi ha från främmande språk lånat en stor
mängd ord, men vid införande af dylika lånord har
man mycket ofta underlåtit att ändra den stafning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
