- Project Runeberg -  Spridda studier. Populära uppsatser / [Samling 1] /
109

(1895-1924) [MARC] Author: Adolf Noreen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om skrift i allmänhet och svensk skrift i synnerhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


För att detta tankeinnehåll skall kunna på ett
fullt nöjaktigt sätt tillägnas, torde man emellertid
böra af en verkligt praktisk skrift fordra, icke blott
att den uttrycker nyssnämda ljudskiftningar, utan
äfven dessutom ett annat förhållande af stor språklig
betydelse, nämligen hvad man kallar stafvelsernas
och ljudens tonvikt, d. v. s. det starka eftertryck,
hvarmed vissa af dem uttalas i motsättning till de
andra. Om vi jämföra de båda orden kallas och
kalas, så finna vi lätt, att det förra har tonvikten
på första, det sednare på andra stafvelsen. Jämföra
vi så talas och kallas, finna vi, att båda visserligen
hafva tonvikten på första stafvelsen, men i talas
hvilar den på vokalen (a), i kallas på konsonanten (l).
Och jämföra vi slutligen kalas och madrass,
befinnas båda hafva tonvikten på andra stafvelsen, men
kalas på vokalen (a), madrass på konsonanten (s).
I fråga om betecknandet af dessa viktiga olikheter i
uttalet är vår svenska skrift högst bristfällig, hvilket
visar sig på följande sätt:

1. Tonviktens plats lämnas vanligen obetecknad,
då den hvilar på en vokal. Så t. ex. skiljer vår
skrift icke emellan »bete för kreatur» och »bete sig
illa», »i förgår» och »lifvet förgår», »hon har dukat
bordet» och »en dukat», »en maskerad person» och
»en maskerad med bal», »småle trumpet» och »blåsa
trumpet», »det sluttande planet» och »vår planet»,
»starka basar» och »en basar» m. m. Endast
undantagsvis angifves tonviktens plats i ordets slut
genom en öfver vokalen e satt »accent», t. ex. idé (jfr
»björnens ide»), armé (jfr »arme man»), allé (jfr
»alle man»), Linné (jfr linne), Palmén (jfr palmen),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naspristud/1/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free