Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett nytt uppslag i fråga om den nordiska mytologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
paradiset» (där människornas skapelse ägde rum). Höner
är »den räddaste bland Asar», liksom Henok under
sina promenader med Gud och änglarna dånar,
skriker och faller till marken (enligt Henoks bok).
Höner är liksom Henok den högste gudens följeslagare.
Han och Lóðorr dö aldrig utan öfverlefva Ragnarök,
liksom Henok och Elias lefvande upptagas till himlen.
Höner har i den nya världen rollen att medelst
lottkastning utdela platser (»Thá kná Hœner hlautvið kiósa»)
åt sönerna af »tvänne bröder» (tueggia brœðra), ett
uttryck, som i denna myt icke får någon förklaring,
men som belyses af Henoks roll såsom platsutdelare
i himlen åt sönerna af Israel och Juda, under det att
de kristna få sig sin lott (»sors») anvisad af änglar.
Höner spelar en slät roll såsom gisslan, sänd från
Asarna till Vanerna, liksom Henok förgäfves medlar
mellan ärkeänglarna och de affälliga änglarna i deras
strid mot de förra (jfr Vanernas mot Asarna).
Detta krig är enligt Honorius »det första
medborgerliga krig», Eddans »första folkkrig i världen».
Det är sammanbundet med och delvis föranledt af
den syndiga själens affall ifrån sin brudgum Kristus,
hvilket på medeltidens lättvindiga sätt identifieras med
Evas utstötande ur paradiset, som skall hafva skett
medelst spjutstingande. Härom erinrar slående
Voluspás uppgift, att det nämda folkkriget uppkom »då
de stötte Gollveig med spjut» (es G. geirom studdo).
För att förstå namnet Gollveig måste man beakta, att
Eva för medeltidens tro ofta tedde sig som en
inkarnation af mänsklighetens alla syndiga tendenser.
Kyrkofadern Ambrosius går så långt, att han jämför henne
med den babyloniska skökan och citerar i anledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
