Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om språkriktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
respektive bevarande af ålderdomliga svenska (eller
åtminstone nordiska) uttryck, emedan dessa hafva
åtskilliga förtjänster gemensamma med nybildningarna;
speciellt den, att språkets ordskatt på så sätt får en
mera enhetlig prägel och blir lättare att hålla i
minnet. Att de i allmänhet äfven förefalla oss skönare,
ädlare, högtidligare än lånord med mera utländsk
prägel, framgår af en jämförelse mellan sådana
synonympar som skald: poet, mäla: orera, gamman:
muntration, varda: blifva, kynne: manér m. fl., af
hvilka de i sednare rummet anförda hafva en
simplare, plattare, ja stundom förklenande eller
förlöjligande anstrykning. Men som allmän regel gäller:
låna — olika för olika syften och olika stilarter —
från alla håll, från nordens forna språk, från våra
dialekter, från städernas slangspråk, från de mest
främmande språk![1]
Bland dem, som företrädesvis inlagt förtjänster
genom upptagande af lånord ur fornsvenskan och
isländskan, är framför allt att nämna V. Rydberg,
om han också härvidlag någon gång icke hållit sig
inom de råmärken, en sund smak utstakar. Från
dylika felgrepp kunna ännu mindre Säve, Gödecke
och H. Hildebrand frikännas, ty speciellt i deras
öfversättning från isländska författare förekomma tidt
och ofta uttryck, som, hvad de än må vara, icke äro
svenska, d. v. s. begripliga för en svensk, som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
