Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska riksspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undangömda bygder den gamla från fornsvensk tid ärvda
dialekten utträngts av det mer eller mindre
fullkomligt tillägnade riksspråket.
Detta är visserligen, såsom vi ovan sett, självt
av dialektal upprinnelse, i ty att det är
utgånget från Mälarprovinsernas språk. Men dels
är detta ej enhetligt, utan utgör en dialektgrupp,
dels har det ej fått vara i allo rådande, utan även
andra, särskilt sydligare trakter ha på vissa
punkter fått ha ett ord med i laget. Vi behöva blott
se på de ovan från 1500- och 1600-talens lexika
anförda orden för att finna, det vårt riksspråk
bland dessa utvalt än former från norra sidan av
Mälaren (beck, skepp, droppe, vecka), än från
trakter söder därom (gnet, dös, påse, veta). På
samma sätt stamma galla, kärna, spjäla, ända (som
i Götaland ännu ofta få ändelsen -e), från nordliga
trakter, råge, släde, tanke, timme (som i
Svealand ofta ha ändelsen -a) däremot från sydliga.
Riksspråket är sålunda på visst sätt ett
blandspråk, eftersom det i mångt och mycket beror på
en kompromiss mellan olika dialekter, något som
i betraktande av dess ovan skildrade tillkomstsätt
och utgångspunkt ju också är rätt naturligt och
för resten stämmer rätt väl med vad man har sig
bekant om andra riksspråks upprinnelse och
utveckling.
Men vårt riksspråk är ett blandspråk även i
en annan och mera betydelsefull mening. Vi ha
hittills blott fäst oss vid sådant som vi ärvt från
fornsvensk, urnordisk o. s. v. tid, de s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
