Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Tamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våldsamt, men alltid — tyst. Ingen kunde vara en
bättre åhörare än han, detta vare sig det gällde
roliga historier eller vetenskapliga föredrag, vilka
sednare han in i det sista troget besökte, var helst
de bjödos. Men i såväl samtal som diskussion var
han genomgående fåordig, en egenskap som
emellertid märkligt nog betydligt ändrade sig på hans
sista år, då hans tungas band löste sig i samma
mån som hon fysiskt sett vägrade honom sin tjänst,
och han blev mer meddelsam ju färre han fick att
meddela sig med.
Till sin världsåskådning var Tamm utpräglat
frisinnad och deciderad reformvän. Han var en
fullblodsdemokrat, trots eller kanske rättare sagt
emedan han själv var av gammal god adel. Han
bar nämligen den sanne adelsmannens särmärken,
väl icke i utvärtes måtto, men så mycket mer till
sinnelaget. Den kärva uppsynen och det korta,
nästan buttra sättet, som var hans vänner så kärt,
men för den främmande tvivelsutan stundom tedde
sig rätt kuriöst, förrådde ej för den ytlige
betraktaren den blidhet, ja ömsinthet gentemot andra,
som ständigt fanns på botten av hans själ och
endast någon gång spårades i en kraftig
handtryckning, oftare i en blick från ett par sällsynt
trofasta ögon. Vad man lättare märkte var hans
djupa respekt för andras frihet och
självbestämmelserätt, hans månhet om att värna den svage och
hävda dennes rätt — det moderna ridderskapets
sanna uppgift — hans glada beredvillighet att ställa
sig och sitt till disposition för allt som han ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
