Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Trönö till Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
nande äkta fromhet hos Jonas Söderblom, det var hans
hemlighet. Tänkte Nathan Söderblom på sin fader, då
han skriver den Va 1897 till vännen Göran1 om den brist
han finner hos den annars så beundrade Ritschl: »Vad
jag saknar hos honom är det entusiastiska, urkristna, det
individuellt religiösa i sina spontana, ofta besynnerliga,
men dock gripande yttringar. Allt är så ordnat.
Måhända tillåter du mig att kalla vad jag saknar hos Ritschl
för den vilda, otämjda, oreflekterade religionsdriften.
Den fanns hos pietismen. Utom den kommer kyrkan
nog trots all regelrätt och normal fromhet att leva på
svältkost.» Livet igenom behöll Söderblom denna blick
för den äkta, ursprungliga och spontana religionens
omistlighet och värde. Han visste, att profeten är förmer än
prästen.
Långt in i sena ålderdomen, ända tills den sista
sjukdomen bröt hans krafter, fortsatte Jonas Söderblom sin
predikoverksamhet. Men som kyrkoherde gick han icke
längre till fots, han åkte i sin karriol, fort, så fort hästen
kunde löpa. Helst ville han hinna med fem
predikningar varje söndag; de stora avstånden i hans
församlingar tvingade honom oftast att nöja sig med mindre.
I sin iver glömde han stundom i vilka byar han utlyst
bönestund, och det kunde då hända, att lian trots all
brådska kom för sent. Men redan i farstun tog han upp
psalmen och fortsatte att sjunga, under det han lossade
resskärpet och tog av sig pälsen. Efter sångens slut stod
han på talarstolen och började trygg och hemvan:
»Söderblom kommer sent men säkert.»
Minnesteckningen vid 1902 års prästmöte uppger, att
han icke ägde någon ovanlig begåvning som talare. Det
är möjligt; man vet blott icke vilken måttstock den
prästerlige minnestecknaren anlagt. Den tradition, som ännu
1 Sedermera professorn N. J. Göransson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
