- Project Runeberg -  Nathan Söderblom /
83

(1931) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

med Jungfernstieg, der alte och der neue.
Medpassagerarna beundra synbarligen min flit och detta icke utan
orsak. Aussenalster är stor som Stockholms hamn
mellan Djurgården och Söder, dock omkringbyggd av staden
och möjligen en eller annan enskild villa. Jungfernstieg
och Alsterdam äro belagda med cement som ett golv hela
gatorna. Men hu, sådana lastens gudinnor vid Niedern
Strasse! Hu, hon den storväxta, som gick bredvid en
liten karl och kysste honom mitt på gatan.»

Havets omätlighet och färgprakt tar honom fången.
Det är den 7 juni. »En praktfull solnedgång. Den
väldiga domen över oss är fullkomligt molnfri. En djup
blå-grå, nästan violett färgton härskar över det hela, endast
vid västerns horisont avbrytes den. Den nedgående
solen har lämnat efter sig en strimma strålande i spektrets
alla färger. Jag har sett något sådant på en tavla av
Krøyer eller någon annan föreställande öknen. Men
verkligheten kan ingen föreställa sig, som ej själv skådat
den. Nederst vid synranden är det gult, gulrött som en
fjärran ökensand. Och mellan denna rödaktiga horisont
och valvets violetta mörker utbreder sig nu en praktfull
färgskala . . . Vid synranden har ett moln dröjt sig kvar.
Det liknar ett blånande, sakta förtonande avlägset land
med höga stränder, prydda av städer, borgar och torn.
Det verkar rentav illusoriskt, om man låter ögat en stund
vila mot havets yta, där den går upp i molnväggen. Och
Venus strålar däruppe tämligen högt på västerns bryn i
ett skimrande fält av blått och gult. Den ena efter den
andra av rymdens tärnor blickar fram ur den violetta
bakgrunden och skådar ned på havet, som i rastlös
ävlan kämpar och stönar omkring oss. De se ned jämväl
på det hav av stridiga böljor, som rör sig i
människolivets vimmel och i vart klappande hjärta. Må de föra
dit hem en hälsning till de kära i Norden från deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathan/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free