Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
djärve hade från den stunden fallit ur nåden. Han var
en av Söderbloms närmaste vänner.
Sam Fries var rättfram, orädd, en smula lutherskt
grovhuggen. Han tyckte om rent språk och skydde icke
ett kraftuttryck, där så föll sig. Att en sådan man icke
kunde känna sig tilltalad av Rudins något pretiösa
andlighet kan man förstå. Rudin tålde icke heller Fries. Det
påstås, att han icke gärna ville vara i samma rum som
den misshaglige.
Mot Söderblom däremot visade alltid Rudin en varm
personlig välvilja, även då han kommit i rykte för
kätteri. Fries förmodade, att det berodde på att han var
ordförande i K. F. U. M., och skämtade med sin vän:
»Du har åtminstone gudaktighetens sken. Jag har inte
ens det.» Orsaken låg nog djupare. Rudin hade väl
något av mystikens kända vidhjärtenhet, dess förmåga att
bakom söndrande ord och formler på osynliga vägar
förnimma en inre andlig enhet. Musiken var också ett
föreningsband mellan båda. Söderblom intog under två
års tid sina middagar i Rudins hem och en vänskap
grundlades, som varade livet ut. Ännu i sena år såg
man alltid Rudins Johanneshuvud så nära talarstolen
som möjligt, då ärkebiskop Söderblom talade.
Något verkligt andligt inflytande från Rudin kan man
knappast spåra hos Söderblom. Däremot märkligt nog
ett motsatt. Rudin hade i verkligheten ett uppriktigt
själavårdande intresse för de unga, och då de nu hade
framdragit de kritiska synpunkterna, kände han sig
äntligen tvingad att sätta sig in i saken. Resultatet blev hans
bekännelseskrift »Den heliga skrifts förnedringsgestalt»,
där han sökte på sitt sätt lösa de svårigheter, vilkas
tillvaro han icke längre kunde förneka.
Personligen välvilligast mot de unga var professorn
i praktisk teologi C. J. Norrby. Då han märkte, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
