Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
domens tillblivelse, av dess stiftare och dess heliga
urkunder, med uteslutande av allt övernaturligt, för så vitt
därmed förstås tilldragelser eller ingripanden av
principiellt annat slag än de, som annars bilda människolivets
eller historiens vävnad. För det andra: Från religionens
eller från den religiösa auktoritetens sida får icke ställas
något hinder i den fria tankens och forskningens väg.
Tanken skall icke veta av annat hinder än det, som den
själv under sitt rastlösa sökande möter och tvingas att
erkänna. Där finner den till äventyrs ett nytt område, ett
sammanhang av egen art, vars svårigheter den själv icke
kan bemästra. För trons egen renhet och trygghet är
det nödvändigt att den forskande tankens rätt erkännes
helt och utan prutmån.
Sådan var den tänkesättets revolution, som Söderblom
genomlevde och genomkämpade. Ty utan en svår inre
kamp vanns icke klarheten.
Krisen började under hans studium av Gamla
Testamentet år 1888. Sin första bekantskap med de nya
idéerna, den historiska bibelkritikens ledande tankar,
fick han genom sin vän från Studentmissionsföreningen
Ludvig Bergström, som återvände från en tysk
studieresa vunnen för kritiken och som framför allt medförde
en bok, som öppnade Nathan Söderbloms ögon. Det var
Wellhausens Prolegomena, som då i Uppsala var en
okänd bok, ehuru den utkommit redan 1878. Det
saknade icke sin betydelse, att de farliga åsikterna
förmedlades av en vän, för vars djupa, uppriktiga fromhet
Söderblom hyste ett obegränsat förtroende. Han glömde
aldrig en predikan i Trefaldighetskyrkan. »Det blev
kanske icke allt sagt vad han ville säga, men hela hans
väsen strålade ut en sådan hänförelsens glans och
härlighet, att det gjorde ett outplånligt intryck på alla
åhörarna.» I dagboken, som skildrar hans själs vånda på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
