Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Det kan icke betvivlas, att denna upplevelse fick
avgörande betydelse för hela hans kommande utveckling.
I sin ångest och ovisshet har han mött Guds
uppenbarelse i Kristus och återfunnit trygghet och förtröstan.
Det blir framgent den djupa grundtonen i hans inre liv,
den skapande princip som ordnar, gestaltar och
omformar allt vad han lär och samlar ur främmande
tankevärldar. Han är medveten om att hans tro behöver andra
uttryck än dem, som läseriets och väckelsens fromma
jargon slitit ut och profanerat. Han är ömtåligt rädd att
falla in i det Kanaans tungomål, som hans pietistiska
samtida omedelbart skulle ha förstått och godtagit. Men
hans fromhet, hans innersta bekännelse är evangelisk
Kristustro, icke teism eller formlös oändlighetsmystik.
I sin skrift Luthers religion, 1893, har han första gången
givit ett klart uttryck åt denna sin tro, och jag
återkommer i det följande till den åskådning han här tecknar
som reformatorns och sin egen bekännelse. Den
betydelse den ägt för hans egen inre människa kommer
klarast fram i breven till N. J. Göransson. Av vännerna är
Göransson den, till vilken han helst och mest
oförbehållsamt talar om det inre livets frågor. När han skriver
till honom, få orden ofta samtalstonens omedelbarhet
och flärdlösa uppriktighet. Han möter hos vännen ett
sakligt allvar och en alltid vaken, omutlig kritik, och det
är ett tilltalande utslag av Söderbloms generösa natur,
att det tydligen icke minst är denna sträva
sanningskärlek, som avlockar honom förtroenden och
självbekännelser.
Den 24 oktober 1893 talar han om vart han vill nå
med sin predikan. Det gäller egentligen predikostilen. I
motsats till vännen är han rädd för det gammaldags, då
gängse fromma språkbruket.
Religionen skapar gärna en egen stil och form, skild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
