- Project Runeberg -  Nathan Söderblom /
112

(1931) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

vigde sitt liv. Det får aldrig glömmas, att han en gång
var kättaren Nathan Söderblom. Var och förblev. Det
är en äretitel, lika visst som det är en äretitel för mäster
Olof, att han var en kättare för Peder Gallé och Povl
Helgesen och påven och hans anhang. Ingenting i denna
värld är bittrare och underligare än ärlig fiendskap för
trons skull.

Genom ett sådant, kanske oundvikligt missförstånd blev
han för många fromma en villoande och otrosprofet, han,
för vilken religionen i handling som i tanke var livets
stora angelägenhet och som redan under ungdomsåren,
med all sin sunda verklighetsorientering, visar en
ovärldslighet, en klar samlad inriktning mot det eviga, som
tvingar till ödmjuk respekt.

Men missförståndet kunde bero på honom själv. Ingen
har haft större skräck för religiös sentimentalitet, för
gudlighet och anspråksfull andlighet än han. Jag har
ofta hört i mina öron hans ord vid en akademisk
andaktsstund: »Man blir rädd för att taga de stora, härliga
orden i Nya Testamentet i sin mun. Sätta vi på oss de
religiösa stormännens dräkt, så framträder vår egen
religions spinkighet och tarvlighet så mycket större.»

Till en del berodde det på hans läggning. Han var
ömtålig och varsam med det, som sker i det inre livets
helgedom. Hans naturliga tillgänglighet och
meddelsamhet markerade blott ännu skarpare en gräns, som han
icke gärna lät någon utomstående överskrida.

Därtill kom ännu ett. Den tid, i vilken han bröt igenom,
hade fått särskild leda för de fromma talesätten.
Åttiotalet var väckelsens efterklangstid. Den började mista
livets färg och omedelbarhetens övertygande kraft. Det
blev lätt något kvalmigt och nattståndet över denna
fromhet. När anden begynner svika, bli orden lätt
svamli-gare och hetare. Man försöker kanske stegra ingivelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathan/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free