- Project Runeberg -  Nathan Söderblom /
149

(1931) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149

sande, bådas dock minst lika betydelsefulla däri, att de
ha bestämt och klart uppgivit den omöjliga ortodoxins
fält och skilt mellan vad som gör en människa till kristen
och vad som i tidernas lopp sagts för att i ord och
formler uttrycka detta förhållande. Innehållet är detsamma,
uppfattningen = dogmerna måste växla med vår
kunskaps utveckling. Ty utvecklas det göra vi, vi liksom
tiden. Gud ske lov därför. Det förargar mig, när
beskedligt folk håller tiden för ond och antikristisk —
därför att de själva blivit efter. Det är en härlig tid
vi leva i, så full som den är av krafter, både till gott och
ont.»

Men det fanns andra, som den fräna radikala
oppositionen gjort underligt osäkra och modstulna. Hos många
lever vid tanken på åttiotalet en ingrodd bitterhet, som
blott kan förklaras ur en länge undertryckt
mindervär-dighetskänsla. Man kände sig ha rätt i sak och låg dock
under i diskussionen.

Under sådana förhållanden kan man förstå vad
Hjärnes framträdande måste ha betytt. Här trädde äntligen
en man i spetsen för fylkingen vid vars sida man kunde
våga att sticka fram sin lans. Han hade bredd och kraft
nog. Först och främst den ofantliga lärdomen. Han
var en vetenskapens mastodont, som visste allt, läste och
tillägnade sig böcker, medan han skar upp dem, och som
i alla diskussioner rörde sig med en förkrossande massa
sakligt vetande. Men mer än lärdomen vägde
genialiteten, för vilken vän och fiende måste böja sig. Den
resliga gestalten, stämmans muller, lynnets frodighet och
bredd fulländade intrycket. Det dånande och högröstade
i hans framträdande återger benämningen miles gloriosus
icke illa, men det löjliga den skulle antyda har aldrig
funnits ens i de mest respektlösas uppfattning. Det är icke
underligt, att teologerna sökte betäckning bakom en så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathan/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free