Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Gustaf Adolfs-tal, för vilket han tackar 18/al 1892.
Bekantskapen har redan under det följande året blivit
vänskap. Den 7 juli 1893 skriver Söderblom: »Nyss fick jag
med posten din Hjärneska bok om Sveriges gamla rätt.
Jag har den föresatsen att spara den för en av de dagar
i nästa vecka jag anslagit till ledighet bland anhöriga,
sommarfägring och hederliga hälsingebönder. Men
slutsidorna ögnade jag igenom och begynnelsen. Och där
mötte mig en kärv kraftfullhet och en orädd respekt för
livets verkligheter, som är ett närande bröd gentemot den
sliskiga kost, som bjudes i form av höje idéer och
långsökta deklamationer. Det finnes ett växande element i
den nuvarande studentgenerationen, som bär märke av
att ha smak för dylik stadig kost.»
Hjärnes mäktiga inflytande spåras under dessa år icke
blott i tankarna utan även i tankarnas uttryck. Då
Söderblom hållit sitt ståtliga tal vid universitetets Gustaf
Adolfsfest 1893, upptäcker vännen Görans alltid påpassliga
kritik, att han i talet faktiskt imiterar Hjärne. Sådant
är onödigt, menar han, då man äger en egen stil, som
duger.
Det kan icke nekas, att anmärkningen är riktig,
Söderblom erkänner det: »Du är ej den förste, som sagt detta
om Hjärne, utan den andre. Den förste känner du ej.
Jag har på sista tiden mycket studerat Hjärne, i hans
prosa sett ett mönster för vacker prosastil. Jag har icke
vid skrivandet av mitt tal — liksom den dag det hölls —
haft som medvetet syfte att hålla det i dylik stil. Det
hela blev för mig ett staffage, vilket jag så behandlade
till det jag vill säga, sid. 7, 8, 9. Jag tror mig där ock
i stilen vara mig själv.»
Talets avslutning har verkligen ett annat mera
personligt tonfall. Vad han vill säga, det är att den nya
morgonrodnad. som sekelslutet bidar och som kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
