Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
skall komma först efter blodiga stormar, som driva lit
alla »själviskhetens små hus var ma tomtar», kommer
endast och allenast genom en religionens förnyelse. Här
hjälper »ej en kristlighet med smek och sötma» utan
endast den verklige Kristus. »Kristus är den väldige,
som skall draga oss in i sina mål och sina uppgifter, som
skall bringa ett nytt liv, en ny fart i huvuden och
hjärtan.» Det kan däremot icke nekas, att så länge
Söderblom söker efterbilda den Hjärneska stilen med dess
storvulenhet och stolta periodbyggnad — inslaget märkes ej
blott här utan någon gång rätt långt fram i hans
produktion — överanstränger han sina naturliga resurser. Det
blir något konstlat och ibland uppstyltat. Hjärnes styrka
var en noggrant beräknad och avvägd stilkonst.
Söderbloms naturliga uttryckssätt är en konst, som växer vild
och likväl ansad. Dess tjuskraft ligger i omedelbarheten,
åskådligheten, den spelande, livfulla expressionismen.
»Det centrala i kristendomen är Kristus själv», det var
den grundsyn, i vilken Hjärne och Söderblom möttes.
Då denna övertygelse för Söderblom under hans
professorstid vidgades till en lära om Guds uppenbarelse genom
de skapande personligheterna, var han medveten om att
fullfölja en tradition i svensk personlighetsfilosofi, som
ytterst återgick till Geijers tankar. Han tillbakavisade
icke utan en viss skärpa vid något tillfälle påståendet, att
denna spekulation ägde något samband med Bergsons
filosofi. För Geijer innebär satsen att Gud är
personlighet även att ban som sådan är mänsklighetens urbild,
Kristus, den gudomliga människan. Kristus är den
högste, som i sig sammanfattar uppenbarelsen i historien,
men denna uppenbarelse är på samma gång »en oändlig
värld av personligheter». Den historiebetraktning. som
ligger till grund för en sådan åskådning, var en tradition i
svenskt andeliv, som Hjärne förmedlat. Det var det »An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
