Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
blyges för evangelium. Han är oförfärad, då han går
kallets ärenden, och mod behöves icke så sällan. En
gång har han lyckats samla besättningen på en norsk
ångare till gudstjänst på kommandobryggan. Tyvärr
ligger fartyget alldeles invid kajen, och den kraftiga
sången lockar en gratispublik av dockornas
ledighetskommitté. För dem blir det ovanliga skådespelet ett
trevligt frispektakel. Man härmar de besynnerliga
främmande orden och försöker genom skrän och ohejdad
munterhet överrösta prästen. Slutligen måste han
avbryta sin predikan, och hans vältaliga vädjan till den
franska ridderligheten åstadkommer det otroliga: han
kan sluta sin predikan i fred.
Calais var alltjämt den svenske pastorns hem under
sommarmånaderna, då arbetet i staden krävde mindre
tillsyn. Sommaren 1898 funnos mycket få svenska
fartyg i hamnen. Det såg ut att bli lediga veckor för
sjömansprästen, vilket borde varit välkommet för honom,
som just vid den tidpunkten var sysselsatt med ett stort
vetenskapligt arbete. Men Nathan Söderblom ser icke
saken på sådant sätt. I Coulogne hade en svensk
trä-grossör uppsatt en såg och tagit dit ett trettiotal svenska
sågverksarbetare. Han beslöt att slå sig ned bland dem.
Han vandrade dit ut och lyckades få hyra en liten koja,
rum och kök med stampat jordgolv, förfallen och
primitiv över all beskrivning. Där slår han sig ned med
hustru och tre små. Strax utanför stugan flöt en bäck,
och på andra sidan betade kolossala franska oxar. Lilla
Brita, som just tog sina första steg i världen, stod där
långa stunder och tittade. Kom en oxe för nära åkanten,
lyfte hon sin lilla hand och ropade: Schas, schas! En
syn, som föräldrarne aldrig glömde: den lilla vita flickan
ynklig som Tummelisa i sagan mot de väldiga djuren.
Kommo främmande från staden, hade den unga frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
