Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
ohygglighet har förslöats. »När man bredvid Tolstoys
anklagande väckelserop hör kyrkans representanter och
beskyddare sjunga den råa styrkans lov i kyrkans tjänst,
så minnes man det gamla ordet, att kyrkan behöver lära
sig kristendom av sina motståndare.» Fredsfrågan löses
visserligen icke i en handvändning. Så enkel är icke
saken som Björnstjerne Björnson menade, då han någon
gång i slutet av åttiotalet yttrade: »I fall vi här i Europa
fortsätta att föra krig, så telefonera de en vacker dag till
oss från Amerika: ’Stilla därnere!’» Men den kristna
kyrkan får till intet pris låsa sig fast vid tanken, att det
nuvarande nödtillståndet måste vara så länge världen
står. Fredens tid kan komma, arbete och bön att så må
ske är nödvändigt förbundet med den kristna tron.
Under intrycket av den tolstoyanska väckelsepredikan
ser han kristendomen och dess stiftare under en ny aspekt.
Den som på allvar inlåter sig med Kristus får föga lust
att anpassa eller omforma honom, så att hans ord blott
komma att ge stöd och sanktion åt den bestående
moralen och den genomsnittliga fromheten. »Den verklige
Jesus ser farlig och revolutionär ut. Farlig för det
självgoda lugnet, som prisar sina dygder — eller klagar över
sina synder! Revolutionär för de makter, som kvarhålla
oss eller draga oss tillbaka i försoffning och ofruktbar
belåtenhet. Jesus rymdes ej i samfundet på sin tid utan
måste röjas ur vägen. De lärjungar, som gått i hans
fotspår, hava ej heller funnit riktigt rum.» I
mänsklighetens andliga utveckling är Jesus en evig anklagelse och
därför ett evigt framåt.
Då han på hösten 1894 återkom till Paris och
installerat sig i det egna hemmet i villa Michon, kunde han
gripa sig an med sin egentliga uppgift. »Av mina två
företrädare har den ene byggt kyrka i Paris, den andre
kapell i Calais. Skall jag få bygga en församling?» frå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
