Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
de svenska sjömännen fullgöra sitt hårda och klent
avlönade arbete. Han måste bevittna, hur en ångare efter
forcerat lastningsarbete går ut till havs på själva
julaftonen — nätt och jämnt kan prästen få tillfälle att genom
en liten improviserad julfest i sista ögonblicket söka ge
besättningen någon aning om högtidens helgd och glädje.
En annan vill lasta på juldagen, och blott de franska
stuveriarbetarnas resoluta vägran att arbeta räddar
sjömännens helgdagsvila. Hans verksamhet bland de många
fattiga i Parisförsamlingen skärper hans blick för den
sociala nöden.
Känslan att kristenheten och kyrkan icke fattar som
den borde sitt ansvar inför den situation, som
industrialismen skapat, kommer honom att kasta sina blickar på
den av Friedrich Naumann ledda kristligt sociala rörelsen
i Tyskland. Tillsammans med sin vän Christoffer Norlin
deltar han i november 1896 i den »evangeliskt-sociala
kongressen» i Erfurt, sedan han på vägen besökt
Marburg och hört Baldensperger och Herrmann. Den anda,
som råder på konferensen, tilltalar honom på det högsta.
Naumanns levande, uppriktiga personlighet och hans
inspirerande vältalighet fängslar honom. Han skriver den
23/n 1896 från Erfurt: »Jag möter här en kristendom,
sådan jag vill den, handlingskraftig men ej metodistisk,
manlig, icke braskande, innerlig, icke gudlig. Naumann
är en väldig människa. Jag tror, att han kommer att
göra stora ting. Man har redan samlat de lekmän och
teologer, som äro ledsna på det teologiska käbblet och
kyrkopolitiken, i en enig och kraftig vilja att hjälpa i
samhällets nöd. Sådana män behöva vi. Då får basunen
en viss klang.»
Sedan ett år tillbaka har han varje månad sänt
korrespondenser till Nya Dagligt Allehanda, inom vars
redaktion han mött mera tillmötesgående än i Vårt Land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
