Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
»det prästerliga organet med dess jesuitmoral». I sin
naiva tro, att tänkande och rättskaffens människor utan
partihänsyn och klassegoism skola förstå och behjärta
lägets allvar, sänder han tidningen en skildring av
konferensen, men finner med harm och förvåning, att vissa
starka uttryck av sympati för arbetarklassens sociala
frigörelse uteslutits av redaktionen. Han känner sig djupt
upprörd över förblindelsen hos de maktägande och den
härskande klassen (brev 22/12 1896): »Den sociala frågan
finnes hos oss i en vida större utsträckning, än det
organiserade missnöjet utvisar. Svåra missförhållanden, som
när de en gång uppfattats som sådana icke kunna
lämnas utan hjälp, finnas hos oss på land och i stad, till lands
och till sjöss. Jag känner något till sjömännens ställning.
Och skulle kunna omtala verkligen upprörande
förhållanden i deras behandling och arbetsvillkor, som äro enbart
skapade att framtvinga missnöje. Jag har mer än en
gång känt mig uppbragt i mitt sinne mot dessa redare
eller lastemottagare, för vilka arbetaren är rätt och slätt
en maskin och som tvinga — med den fria
konkurrensens vapen — en hel skeppsbesättning att arbeta natt och
dag, söndag och vardag, för att lägga några hundra
kronor till sin överflödiga årsförtjänst. Och jag har också
mången gång beundrat det tålamod och den självtukt,
varmed ett utpinat manskap kan utstå och bedöma
dylika ting. Varför skola socialdemokraterna alltid vara de
första att känna med samhällets missbytta och beivra
oförrätterna?»
Frågan synes för det sociala verklighetstänkandet
oförlåtligt naiv. Men den rymmer hans sociala program,
den grundsats som ledde hela hans kamp för rättvisa
och samhällsfred. Han bestrider icke den ekonomiska
klasskampens nödvändighet. Tvärtom, han förfäktar
med stor beslutsamhet arbetarnas föreningsfrihet. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
