Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
som kristen ställer han sig utanför denna kamp. Han
anser det icke utsiktslöst att söka väcka de maktägande
till känsla av ansvar för sitt handlingssätt mot samhällets
svaga och ringa. Mot ekonomiska naturlagar och krass
mammonism sätter han dristigt det evangeliska
kärleksbudet. Han vågar tro, att sanning och rättfärdighet och
samvetets stingande oro äro makter, som uträtta något
även i den sakliga ordning, som heter
samhällsmaskineriet. Hans naivitet är av samma art som bergspredikans
och Franciskus’.
Våren 1897 studerar han ivrigt den sociala frågan. Vid
den av Sam Fries anordnade religionsvetenskapliga
kongressen i Stockholm i augusti samma år håller
Söderblom, som även fungerade som kongressens sekreterare,
ett betydelsefullt föredrag om religionen och den sociala
utvecklingen, som året därpå i utvidgad form utgavs på
tyska. Han hävdar, att religion och samhälle äro två
självständiga världar med var och en sin egen lag, två
livssfärer, i vilka vi kunna och böra äga hemortsrätt. De
gripa in i varandra, och ingendera kan undvara den
andra. Men religionen står som sådan utanför och över
samhället. Kristi rike är icke av denna världen. Därav
följer att religionens sak aldrig får bindas vid ett bestämt
parti, en särskild samhällsklass, ett visst socialt program.
De konservativa ha ingen rätt att identifiera kyrkans
intressen med sina egna. Men socialt intresserade kristna
ha lika orätt, då de förbinda evangeliet med socialismen.
Religionen är till för alla.
Han hyser en varm sympati för arbetarnas frihetskamp
och för deras talan med djärva ord. Arbetarna leva i
våra dagar i svårare träldom än under det verkliga
slaveriets epok. Ty i slavförhållandet fanns ett personligt
moment, som saknas i det moderna arbetsköpet. Till
den patriarkaliska tidsåldern, de goda gamla husbönder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
